Förlossning

Förbereda förlossning

Senast ett par veckor före förlossningen bör du förbereda ”bolådan” så att honan hinner bädda och ”boa” in sig. De flesta honor föredrar en undanskymd, och gärna inbyggd plats. Utrymmet ska vara så pass stort att honan kan ligga helt utsträckt.

En större transportbur av plast, med vertikal öppning, kan bli en praktisk bolåda om man placerar öppningen mot väggen. Den är lätt att desinficera och om man ska åka till veterinär är det enkelt att sätta på burens överdel.

Värmen i ”förlossningsrummet” ska vara minst 23 grader – och temperaturen i kattbädden ännu högre (omkring 30 grader).

Tillbehör vid förlossning:

• Rena bomullshanddukar, cellstoff eller liknande – för att torka av ungarna om det behövs.
• Steriltvättad sax – till att i nödfall klippa navelsträngen.
• Våg, papper, penna och klocka – för att kontrollera tiden och anteckna kön, färg, vikt och tid.
• Telefon och nödvändiga telefonnummer – till bland annat djursjukhus och kanske till någon annan som lovat ställa upp med råd.
• Soppåse – att slänga eventuella moderkakor (placentor) som honan ej äter upp.
• En trevlig tidning/bok och någonting att själv knapra på – så att du slipper att lämna honan om hon verkar bli orolig.

Kläm inte i onödan på honans mage. Risken finns då att du skadar ungarna. Stressa inte honkatten genom att styra och ställa i onödan utan ingrip bara om det blir absolut nödvändigt. De flesta honor har en instinktiv uppfattning om var, när och hur förlossningsarbetet ska skötas.

Själva förlossningen

Honan börjar som regel att bädda i boet flera dagar före nedkomsten. Du kan ta tempen på henne något dygn innan beräknad nedkomst – tempen går ner till 36 grader och står still ett tag för att sedan gå upp till normal temperatur, cirka 38,5 grader – då är förlossningen nära. Honan brukar bli orolig, bäddar och tvättar sig i baken. En del honor blir oroliga om de blir lämnade ensamma om så bara för en kort stund även om de flesta honkatter klarar av att föda ensamma utan hjälp.

Uppsök veterinär om honan har krystvärkar som plötsligen upphör eller som varar mer än två timmar utan att någon unge kommer ut, om honan blir trött och helt slutar med värkarbetet trots att det finns unge kvar eller om dräktigheten går över 70 dagar.

Öppningsskedet
Under det så kallade öppningsskedet, som varar i 12-24 timmar, börjar förvärkarna (öppnings-värkarna) genom gradvis ökande samman-dragningar i livmoderväggen. Dessa värkar vidgar livmoderhalsen (cervix) för att fostret senare ska kunna pressas ut. Ibland ses en kladdig flytning när den så kallade slemproppen rinner ut. Under detta skede töms livmoderhornet med fostersäckar, en åt gången och när kattungen är född lossar moderkakorna (placentorna) från livmoderväggen. Honan ligger som regel mycket stilla under den här fasen och hon kan också ha lite frossbrytningar – hon har värkar som inte syns.

Utdrivningsskedet
Under utdrivningsskedet får honan allt mer regelbundna värkar, som kan ses som vågor över magen, för att senare öka till kraftiga sammandragningar. Många honor tycker om att du sakta smeker dem över magen. Utdrivningsskedet kan vara från 15 minuter till ett par timmar.

Varje unge ligger i en egen fostersäck och för varje unge avgår fostervatten. Vid förlossningen töms ett livmoderhorn i taget. Du kan se fosterblåsan åka in och ut med värkarna. Hinnan brister lätt och då kommer en klar eller en lätt grönfärgad vätska ut.

Snart syns kattungen, som också den kan åka lite in och ut, framför allt första ungen. Kattungen kommer ut en bit och stannar kvar. Vid nästa värk kommer kattungen ut lite till och är till slut ute helt och hållet. Honan slickar sig ganska mycket under den här tiden.

De flesta kattungar föds med huvudet före men ungefär en tredjedel av alla kattungar föds med svansen eller bakbenen först. Detta är dock inte detsamma som sätesbjudning! Sätesbjudning innebär att kattungens bak passerar slidan medan bakbenen pekar mot huvudet – ofta lyckas honan ändå föda fram ungen eftersom kattungens kropp är så rörlig.

Under själva utdrivningen är det inte bara värkarna som pressar ut kattungen utan ungen ”hjälper själv” till. Det är därför honor har problem att föda fram dödfödda ungar.

Honans beteende under utdrivningsfasen kan variera. En del honor föder i rask takt medan andra vilar ett par timmar mellan varje unge.

Efterbördsskedet
Kontrollera att fosterhinnorna lossat – om inte ska dessa tas bort. Honan tar som regel hand om kattungen (om det handlar om en förstagångs-hona eller om det tagit lång tid så kattungen är medtagen, kan du få rycka in) – hon slickar bort fosterhinnan, biter av navelsträngen och slickar kattungen torr – denna slickning stimulerar även kattungens andning och cirkulation.

Ibland måste du kanske ändå hjälpa till genom att ”klippa” navelsträngen och ta bort moderkakan. Försök att ta isär navelsträngen med desinficerade fingrar först men om du inte klarar det får du i nödfall ta hjälp av en steriltvättad sax.  Var dock väldigt försiktig med saxen – risken finns att det blöder väldigt mycket och kattungen kan förblöda! Tänk på att alltid lämna en stump om minst 1 centimeter av navelsträngen kvar – denna stump faller av efter några dagar.

Kontrollera att det kommer lika många moderkakor som det kommer ungar. Misstänker du att en moderkaka är kvar när förlossningen är över, ska veterinär kontaktas eftersom kvarblivna moderkakor kan orsaka livmoderinflammation.Om honkatten vill äta upp moderkakorna är det inte farligt – se bara till att hon inte äter för många eftersom de kan orsaka både diarré och kräkningar.

När alla kattungar har kommit ut och är torra är det dags för undersökning och vägning. Kom ihåg att tvätta händerna innan du tar i kattungarna den första tiden – de är mycket infektionskänsliga!

Du kan med fördel byta bädden i bolådan när ungen är född. Kattens instinkt säger att kattungen ska flyttas för att komma bort från den starka doft som blir på en förlossningsplats för att förhindra att ungen faller offer för något rovdjur som lockats dit av lukten. Om du byter låda så kan du kanske förhindra att honan börjar flytta runt sin unge.

Kontakta veterinär omgående om…

Ibland lyckas du inte hjälpa honan om en kattunge ligger fel eller har fastnat och den enda lösningen kan då vara kejsarsnitt. Efter ett kejsarsnitt bör någon vara hemma med honan. Eftersom hon inte kan ha tratt (då kan hon ju inte tvätta ungen) finns risken att hon biter bort stygnen vilket ju självklart inte är bra med tanke på det stora ingreppet.

Katthonan efter förlossningen

Honans mjölkproduktion brukar komma igång före, under eller strax efter förlossning. Råmjölken (den mjölk honan producerar de första dagarna efter födseln) innehåller extra mycket näring och antikroppar som skyddar kattungen mot infektioner. Kattungen kravlar oftast själv instinktivt fram till en spene och börjar suga.

När honan ger di är det väldigt viktigt att hon får i sig tillräckligt med vätska eftersom den till stor del bidrar till att mjölken bildas. Var observant så att hon inte bildar mera mjölk än vad som äts upp eftersom detta kan leda till mjölkstockning. Fortsätt också att ge henne kattungefoder och annat gott som hon vill ha. Det är viktigt att ta det försiktigt med ny mat till honan så att hon inte får diarré. Många honor går inte från ungarna vilket innebär att du kan få ställa mat- och vattenskål i bolådan eller precis utanför.

Det är bra att ha en kattlåda (toalåda) bredvid bolådan och att mat och vatten serveras inuti lådan det första dygnet så slipper honan lämna sina ungar.

Under cirka två veckor äter och sover ungen den mesta tiden och honan vill bara ligga hos den. Honan och ungen ska ha tillgång till en avskild plats så att de kan få lugn och ro. Honan får inte bli stressad eftersom mjölken då kan sina eller så börjar hon flytta omkring och gömma ungarna.

Detta innebär dock inte att de ska vara fullständigt isolerade – både honan och ungen behöver mycket mänsklig kontakt men detta ska ske med omtanke och utan överdrift.

Kontrollera

Känn över honans juver för att kontrollera att hon inte får mjölkstockning; juvren blir stora och hårda, överfulla med mjölk. Detta är mycket smärtsamt för katten. Om hon får det värm upp juvren med varma handdukar och försök att försiktigt trycka ut mjölken för hand. Lyckas du inte häva mjölkstockningen utan mjölken ligger kvar i juvret blir det inflammation med varbildning som följd och honan kan få feber och bli mycket sjuk. Kontakta veterinär omgående för detta tillstånd kan kräva penicillinbehandling. Ungarna får inte dia honan och måste handmatas.

Om honan olyckligtvis dör, eller är sjuk och/eller svag efter förlossningen, ska du snarast försöka få tag på en amma. Det kan till och med bli så att kattungen måste flytta ”hemifrån” till amman och i sådant fall ska den stanna där tills den är tolv veckor gammal. Kanske har du en annan katt i hemmet som ”adopterar” och sköter om kattungen men som uppfödare måste du ändå ansvara för matningen. Får du inte tag på en amma får du mata med modersmjölksersättning (modersmjölksersättning, nappflaska och pipett finns på apotek) samt dessutom ordna en värmekälla (värmeflaska, värmelampa eller dylikt). Handmatning kan vara krävande eftersom kattungen ska ha mat ofta, dygnet runt.

Kontrollera att hon inte har onormalt mycket flytningar eller luktar illa från underlivet. Finns det kvar en moderkaka eller en död unge i livmodern leder detta till livmodersinflammation. Misstänker du att det är någonting fel, ta tempen på honan och kontakta veterinär omgående! Det är sällsynt att honor får livmoderinflammation men om detta inträffar kan en följd bli kastrering.

Delar av denna text är hämtad från SVERAKs kompendium Att ha katt och är – bortsett från hänvisning till regelverk – att betrakta som information och tips och inte detaljerad instruktion. Utveckling och beteende varierar mellan individer och raser och därför kanske vissa avsnitt inte stämmer överens med just din katt och kattkull.