Kroppsspråk & sinnen
En katt visar tydligt vad den vill – den kommunicerar både med ljud och med kroppsspråk. Lyssnar och ser du på din katt lär du dig snart känna igen vissa meddelanden. Kuttrande, spinnande stämma, ett evigt småpratande, fräsande och morrande – dessa läten i relation till kroppsspråk (framför allt svansen) talar om vad katten vill – och inte vill. Visa katten respekt och försök att förstå och tyda signalerna.
En avspänd katt
Det är en njutning att se en lugn och avslappnad, spinnande katt med öronen pekande framåt. Den avslappnande katten har svansen upprätt och svanstippen något böjd. Ligger katten med framtassarna “invikta” under sig och vilar? Då är den trygg eftersom den känner att den inte behöver vara “beredd att fly”. En katt som ligger på rygg och visar magen är ett tecken på tillförsikt och trygghet – men däremot är det långt ifrån säkert att den tillåter dig att klappa magen.
Det finns stunder när vuxna katter “mjölktrampar” – det vill säga knådar med tassarna och njuter i fulla drag (även om klorna ibland kan vara ute). Detta är ett tecken på att den är fullständigt tillfreds – och lika trygg som den kände sig hos sin mamma när den låg och diade.
Uppmärksamhet
En uppmärksam och nyfiken katt spetsar öron och morrhår framåt. Svansen rörs lite av och an. Ibland kan den vara fokuserad och ha blicken mot ett och samma ställe länge, länge…
Rädsla, oro, försvar, aggressivitet – detta är känslor och reaktioner som sker av en anledning. Uppvisar din katt detta ofta – utan att du förstår varför – bör du försöka att ta reda på anledningen. Ibland kan det räcka med att “stanna upp” och objektivt betrakta situationen. Förhoppningsvis kan du göra något så att katten känner sig trygg och lugn igen.
Underlägsenhet/rädsla
En katt som inte är upplagd för slagsmål visar sin underlägsenhet genom att med sänkt huvud tyst eller sorgset klagande trycka sig tätt mot underlaget, med förstorade pupiller och tätt liggande öron.
Oro
En ängslig och orolig katt försöker göra sig så osynlig som möjligt. Öron och morrhår dras åt sidorna, ögon och pupiller är smala. Steget från oro till försvar är inte långt.
Försvar
Reserverad hållning, ofta krökt rygg med kroppen vinklad mot angriparen, sidolagda eller bakåtstrukna öron, vidgade pupiller och utspärrade morrhår, munnen så öppen att tänderna syns. Denna katt signalerar klart och tydligt att den är beredd till försvar. Signalerna kan förstärkas av en böjd och piskande eller uppburrad svans och av ett väsande, morrande eller spottande läte. Om du måste närma sig denna katt ska du göra det lugnt och stilla, med yttersta varsamhet. Det är inte sällan som katten har fokus – med ett tunnelseende – och är omedveten om sin omgivning.
Aggressivitet
Angrepp, på lek eller allvar, kan ske katter emellan men katter går mycket sällan till oprovocerat angrepp. Spetsade och bakåtriktade öron, morrhåren pekande framåt, sammandragna pupiller, vidöppen mun och tillbakadragna läppar, en lågt liggande, piskande svanstopp och pälshåren tätt mot kroppen – detta visar att ett angrepp är på gång. Om motparten bemöter angreppet, rullar på rygg och parerar med klor och tänder, är kattslagsmålet ett faktum.
Kattens sinnen
Kattens sinnen är omtalade och det är troligen det som gjort att man i folkmun sagt att katten har nio liv. Precis som för oss människor kan vissa sinnen försvagas med åren. Vid förlust eller försvagande av ett sinne, förstärks oftast de övriga sinnena och katten kan leva ett mer eller mindre normalt liv.
Känsel
Kattens morrhår (vibrissae) är ”känselspröt”. De registrerar små luftströmmar och detta gör att katten kan lokalisera föremål på avstånd vilket som exempel gör att katten hinner reagera vid kontakt av grenar eller dylikt så att de inte
skadar ögonen.
Trampdynor och nos är hårlösa och ytterst känsliga. Med tassarna känner sig katten fram på outforskad mark och detta gör att man ibland säger att katten ”hör genom tassarna”. Katten är otroligt känslig för vibrationer vilket gör att de kan ha föraning om jordbävningar och andra naturkatastrofer.
Syn
Trots att katten föds blind och med helt stängda ögon, kommer synen att bli ett av dess viktigaste sinnen. Synen fungerar utmärkt i skymning, men katten ser inte allting i komplett mörker – där spelar alla sinnen tillsammans en stor roll.
Kattens öga är byggt för att kunna samla in även den svagaste ljusmängd som finns i omgivningen. Denna förmåga beror bland annat på att den har ett lager reflekterande celler i en hinna bakom ögats näthinna. Hinnan fungerar som en spegel – den förstärker ljuset och underlättar mörker-seendet. Pupillen är mycket rörlig – i mörker vidgar den sig för att släppa in så mycket ljus som möjligt och vid starkt ljus drar den ihop sig till en liten springa. Formen på pupillen blir elliptisk (till skillnad från människor och hundar vars pupill alltid är rund).
Katten ser bra på långt håll och åt sidorna men den kan inte fokusera särskilt bra på nära håll och har inte samma skärpa vid detta avstånd som människan har. Den ser, och fokuserar bytesdjuret, bäst på ett avstånd om 2-6 meter. Katten tittar mer efter rörelse och form än efter färg men enligt tester som gjorts kan katten ändå skilja mellan rött, grönt, blått och gult.
Balans
Kattens balanssinne är oomtvistat och att se en katt balansera på en trädgren är en akrobatisk upplevelse som kan få oss på marken att svindla. Katten har förmågan att vända sig i luften och landa på tassarna. Denna vändreflex är omedelbar och beror på ett samspel mellan balansorgan i innerörat tillsammans med ögonen. Att däremot tro att en katt alltid klarar sig oskadd, vid fall från vilken höjd som helst, är helt fel.
Smak
Redan dygnsgamla kattungar har ett väl utvecklat smaksinne. Katter i allmänhet har ingen smak för sött och detta är naturligt eftersom det köttätande släktet inte är i behov av socker.
Lukt
Katten är speciellt känslig för kväveföreningar och detta gör att den undviker föda som börjar bli dålig. En del katter reagerar, mer eller mindre extatiskt, på kattmynta som innehåller en eterisk olja som kemiskt är nära besläktad med ett ämne som den löpande katthonan avger med urinen. I mungiporna och på tinningarna har katten speciella doftkörtlar och den kan markera sitt revir genom att stryka sig mot olika föremål, doftmarkera, klösmarkera eller genom att urinera.
Jacobsons organ (eller vomeronasalorganet), som sitter i kattens gomtak precis bakom framtänderna, är unikt för kattfamiljen. Det kombinerar smak och lukt och används för att samla information om omgivningen och det som händer runt omkring. När katten använder sig av jacobsons organ uppvisar den det så kallade flehmenbeteendet; läpparna dras tillbaka och munnen hålls lite öppen så att luften kan passera gomtaket samtidigt som nosen dras samman och rynkas (det ser ut som katten grimaserar). En orolig och nervös katt avgör genom att flehma om en fara hotar och hankatter flehmar för att känna om en hona löper.
Hörsel
Katter har mycket bra hörsel även om de föds döva och med stängda öron. Den lyssnar även när den sover och man kan se hur kattens öron rör sig i sömnen – händer det något vaknar den på mindre än en sekund. Katten har ett rörligt ytteröra, bestående av trettio små muskler (människan har sex) och örat kan röra sig 180 grader – ensamt eller parvis. Kattens skalle innehåller två ekokammare som gör att katten kan uppfatta högfrekventa ljud och här skiljer sig katten avsevärt mot människan; katten kan höra upp till 100 000 svängningar per sekund medan människan hör upp till 20 000. Den hör två oktaver högre ljud än den högsta ton människan kan uppfatta. Katten klarar av att fastställa exakt riktning av ljud och kan urskilja två separata ljudkällor på avstånd – och därmed kan den avgöra var bytesdjuret finns.
Precis som för människan avtar förmågan att höra högfrekventa ljud med åldern och vid hög ålder har många katter rejält nedsatt hörsel.