Anatomi

Skelett
Skelettet hos en katt består av brosk och 279 (upp till 282) ben. Skelettet är, utöver den bärande funktionen, en depå för fosfor och kalcium och det är viktigt att halten av dessa ämnen hålls jämn i blodet. Skelettbenen har även del i blodbildning och ämnesomsättning.

Ryggraden hålls ihop av långa och smidiga muskler vilket ger ryggen stor rörlighet och vighet. Ryggraden (kotpelaren) består av sju halskotor (samma som människan), tretton bröstkotor (människan har tolv), sju ländkotor (människan har fem), tre bäckenkotor (människan har fem) och fjorton – tjugoåtta svanskotor (människan har tre – fem). Hos katten finns en särskild led mellan första och andra halskotan som gör att den kan vrida huvudet 50^o sidledes.

Katten har tretton par revben varav nio är bröstben. Eftersom bröstkorgen är liten finns inte mycket plats för hjärta och lungor – troligtvis är detta skäl till att katten inte tål fysisk belastning särskilt väl och att den fort blir trött vid fysisk ansträngning. Axelleden är utformad så att frambenet kan sträckas ut i nästan vilken riktning som helst. Katten saknar nyckelben – den har bara ett litet fragment av nyckelbensvävnad djupt inne i bröstmuskulaturen (ett nyckelben skulle bland annat hindra katten att ta sig igenom trånga utrymmen).

Skelettet är inte färdigutvecklat förrän katten är omkring 1 1/2 år (hos vissa raser ännu senare).

Svansen är en förlängning av ryggraden och består av ett antal svanskotor i skiftande längd och tjocklek. Svansen är viktig eftersom den påverkar kattens balans

Muskler
Bortsett från muskler som hjärta, tunga och andra autonoma muskler är kattens skelettmuskulatur konstruerade för att den ska kunna jaga och döda framgångsrikt. De förser katten med den största kraften där det behövs – framför allt käk-, ben- och ryggmuskler. En katt kan lätt kräka upp överskott, olämplig mat eller osmältbara rester (som exempelvis hårbollar) eftersom hela matstrupen består av muskler (till skillnad från människan som bara har muskler i övre delen av matstrupen). Trots att katten är betydligt mindre i storlek än människan har den nästan lika många muskler.

Tassar och klor
Katten är en tågångare vilket innebär att den går på ”fingerspetsarna”. Baktassen har fyra tår. Framtassen har fem tår varav en extratå som sitter lite högre upp på benet.

Varje tå har en klo som är en förhornad del av tån; fem klor på vardera framtassen och fyra på vardera baktassen. Katten kan dra in eller fälla ut klon vid jakt, försvar, klättring och liknande men kan dra in den i en hudficka när katten går eller vilar sig. Varje tå har även en trampdyna (tådyna), som katten går på, och den består av kraftig bindväv och tjock hud. Under foten finns en stor, lätt triangelformad trampdyna och lite högre upp, på baksidan av frambenen, sitter en liten mellan-handtrampdyna.

Under trampdynorna finns svettkörtlar. Även om kattens kroppstemperatur i liten grad regleras genom svettning, kan den få ”tass-svett” om den befinner sig i en stressituation.

Tänder och mun
Kattens tänder är uppbyggda på samma sätt som människans; av emalj och tandben, tandkrona och tandrot. Den får 26 mjölktänder och dessa börjar oftast framträda mellan dag 8 och 13 och är färdigbildade mellan dag 23-30. De 30 permanenta tänderna börjar framträda mellan dag 84 och 98 och är oftast bildade mellan dag 120 och 134. I överkäken finns 16 tänder (6 framtänder, 2 hörntänder, 6 främre kindtänder (premolarer) samt 2 knappt synliga kindtänder (molarer) och i underkäken 14 tänder (6 fram-tänder, 2 hörntänder, 4 premolarer samt 2 molarer).

Katter har svårt att tugga – hörntänderna används för att bita och hålla fast mat med och kindtänderna sönderdelar köttet. Den korta stabila käken styrs av kraftfulla muskler förankrade på benbågar. Katten har en bred och kort munhåla med bred mun med överläpp (med tjocka morrhår) och underläpp.

Tungan är rörlig, muskulös och bred och på den sitter små utväxter, papiller. Det är dessa som gör att kattens tunga känns sträv och de fyller en funktion bland annat när katten tvättar sig och när den ska lossa köttet från benen på sitt byte. När katten dricker/lapar görs tungan skedformad och förs snabbt in och ut ur munnen. Katten sväljer vid vart fjärde eller femte lapande.

Hår och hud
Huden är kroppens största organ med funktion att bland annat skydda kroppen mot yttre skador, sol och vätskeförlust, hjälpa till med temperaturreglering och producera olika ämnen som vitaminer och talg. Den är elastisk och tålig och sitter inte fast i underliggande vävnad. I huden finns talgkörtlar som utsöndrar en fet substans och körtlar som producerar feromoner (doftämnen) som katten använder för att markera revir.

Kattpälsen består av flera olika typer av hårstrån;

• täckhår – de grova och längsta hårstrån som täcker underpälsen (är raka och tillspetsade) och skyddar den från väta,
• mellanpäls (underpäls) – ligger direkt under täckhåren och består av mellanhår, mellanull och ullhår
• underull – den mjuka, fina päls som ligger närmast kroppen och den har en värmande funktion.

Dessutom har den ”känselhår” som är försedda med nervceller som gör att katten reagerar vid minsta beröring och är de ”känselspröt” som hjälper katten att ”se” i mörker; morrhår, de långa hårstråna ovanför ögonen och på frambenen.

Kattens förmåga att resa ragg, i synnerhet längs rygg och svans, beror på att ett system av muskelfibrer hör till håren.

Temperaturreglering sker bland annat genom att byta sommar- och vinterpäls. Svettning, vid behov av att sänka kroppstemperaturen, sker genom trampdynorna. Om katten är mycket överhettad eller stressad kan den hässja med öppen mun.

Skalle
De delar av kattens hjärna som hör ihop med sinnena är mycket välutvecklade – en klar fördel för en jägare. Kattens skalle har en välutvecklad benstruktur och de stora ekokamrarna bidrar till kattens förmåga att uppfatta vissa ljudfrekvenser, till exempel höga eller svaga ljud från en mus eller en fågel.