Myter och fördomar om katter

Det finns tyvärr fortfarande många felaktiga myter och fördomar om och mot katt – något som vi kattälskare ständigt måste arbeta mot. Några av dessa myter är:

Att ha katten som innekatt är djurplågeri. 
Fel!
De allra flesta katter trivs alldeles utmärkt att leva inom hemmets fyra väggar där den skapar sitt revir och om den lever i en miljö den trivs med; exempelvis har en egen liggplats, möjlighet att klösa och ställen att gömma sig på och att den blir aktiverad genom lek och kel. Flertalet av raskatterna har sedan generationer tillbaka varit uppfödda av och har levt tillsammans med människan, i många fall inom begränsade utrymmen, och är idag beroende av oss och vår tillsyn. Om katten ska vara ensam länge på dagarna kan det vara bra att skaffa fler än en katt.

Katten klarar sig själv utomhus. 
Fel! 
De “vildkatter” som finns i Sverige är förvildade tamkatter som övergetts. Dessa övergivna och förvildade tamkatter går ofta ett plågsamt öde till mötes. Alla katter – även så kallade ladugårdskatter – ska ha tillsyn och omsorg från sin ägare minst ett par gånger per dygn.

En katt landar alltid på fötterna.
Fel!
Katten har en fantastisk balans och en reflex att vända sig “rätt” – med över 500 muskler, en svans som motvikt och med balansorgan i innerörat. Trots detta kan katten skada sig riktigt illa om den trillar från hög höjd. Om katten vistas ensam på en balkong som finns mer än fem meter över marken, måste (enligt Jordbruksverket) balkongen vara försedd med nät eller något annat som gör att katten inte riskerar att ramlar ner och skada sig.

En honkatt mår bättre om hon får en kull kattungar innan hon kastreras.
Fel!
Det finns inga belägg eller någon forskning som säger att honkatten mår bättre eller blir friskare för att hon fått en kattkull. SVERAK rekommenderar att huskatter – och de raskatter som inte används i avel – kastreras.